Jag bor på Sorgenfri i östra Malmö. En plats som de senaste tio-femton åren förändrats mycket. Västra Sorgenfri speciellt, där området runt Sankt Knuts torg, från att ha varit ett område känt för framförallt prostitution, idag är ett av de ekonomiskt hetaste och dyraste områdena i Malmö. När biltrafiken förbjöds i början av seklet försvann prostitutionen längre bort mot Celsiusgatan och till internet och området började först lite blygsamt bli intressant, med några vacklande försök till fik på torget till att idag ha en sushibar, två espressobarer, en sopprestaurang, en vinbar, ett surdegsbageri, en affär som säljer dyra kaffebönor och heminredningsbutiker.
Områdets hus har alltid haft sin charm. Annat är det med området som ligger mellan det mer exklusiva västra Sorgenfri och den lite mindre exklusiva östra Sorgenfri. Karlskronaplan. Där finns det bostadshus. Men inte alls med samma charm som runt Sankt Knut. Det finns en öppen yta som delas av Amiralsgatan, som kallas för Karlskronaplan, där av att området runt den platsen kallas så. Där finns det på den norra sidan av vägen fem – tio stora majestätiska träd som skymmer insynen från de lägenheter som ligger runt den öppna platsen. Förut låg hundrastplatsen mitt på den stora öppna ytan med staket runt om kring och utåt vägen finns ett gatukök och ett rejält buskage samt en miljöstation med ett antal containers som allt tillsammans skapade en mörk plats utan insyn. Det fanns utöver detta ett antal svartklubbar varav en av dem krävde att du som gäst knackade på en dörr med en tittlucka för att bli insläppt i ett tomt rum med en lucka i golvet som ledde ner till var alkoholen, drogerna och vad det nu var kunderna var ute efter. Allt detta skapade en väldigt otrygg miljö med påverkade människor och dålig insyn. Det hände dessutom vid flera tillfällen att män förgrep sig på kvinnor som överfölls på Karlskronaplan. Detta har skapat en bild av platsen, som har etsat sig fast hos många, som en otrygg och obehaglig plats. Nu är inte meningen att likt media skrämma upp någon. Mycket har hänt och förändrats sedan svartklubbarna stängde där för flera år sedan.
För ett par år sedan tog någon tog initiativ till ett upprop för en Biergarten på Karlskronaplan. Kommunen tyckte det var en bra idé och gjorde vad de kunde för att skapa förutsättningar för en sådan. Men eftersom att kommunen inte bedriver sådan verksamhet själv efterlyste de privata initiativ. Dessa fanns redan på Karlskronaplan södra sida, där Tangopalatset och Tröls ligger. Dessa utökade sin utomhusverksamhet på den uppfräschade plazan där fontänen står. Men det fanns inga sådana verksamheter som kunde ta plats på den mycket större ytan på andra sidan Amiralsgatan. Kommunen flyttade bort hundrastplatsen till var elcentralen är och containersarna försvann så småningom bort till fotbollsplanen. Det placerades i somras ett par gigantiska blomkrukor i stål på planet som nästan helt har täckts av hård grus.
Om gruset hade kunnat bytas ut mot gräs, hade planet kunnat användas av de boende till mer än att spela boule, något som faktiskt blir vanligare och vanligare där. Detta intresse ska så klart bevaras. Men det hade fungerat utmärkt med en eller två boulebanor. Att lägga ut en filt på gruset och ta med ungarna ut och mysa, låter sig inte göras. Det är så hårt och så smutsigt att sitta på marken. Jag har försökt. I somras arrangerade boende i området en liten kvartersfest på Karlskronaplan. Av ovan nämnda anledning, slog sig allt folk ner i två skilda grupper. Den ena halvan satt på gräsplätten i den nordligaste delen av planet och den andra satt i den sydligaste. In med lite gräs så skulle grannskapet börja hänga där mer. Ungarna skulle kunna spela boll. Familjer och vänner skulle kunna ha picknick.
Martin Sjöbeck 