Som en parallell till modern fotboll tänkte jag göra en kort jämförelse med nordamerikansk proffsidrott och framförallt basketligan NBA. Dock, ska det sägas, är NBA och den modellen knappast en dröm och paradis på jorden. Flera av de professionella sportligorna i USA har haft spelarstrejker som ställt in delar av eller hela säsonger. Spelarna och lagen ägs ofta av ligorna. Spelarna skriver på ett kontrakt där det uttryckligen står hur de förväntas bete sig och att de inte får kritisera deras arbetsgivare (precis som en vanlig svensk arbetsgivare mao). Biljetter är hutlöst dyra (jag betalade 120 dollar för en plats uppe i taket i Madison Square Garden för två år sedan). Många lag dras med tomma läktare när de sportsliga resultaten uteblir och ett lag som inte presterar ekonomiskt, riskerar likt Seattle att bli köpta och flyttade till en stad hundratals mil därifrån. Föreställ dig att Helsingborgs IF skulle köpas och flyttas till Umeå till exempel. Absurt. Jämförelsen är snarare rent sportslig (även om det här finns en del att kritisera). Efter att Malmö FF spelat med de stora pojkarna i Europa två år i rad och senast förnedrats med att förlora med 8-0 mot Madrid, började jag jämföra de europeisk fotboll med nordamerikansk proffsidrott. I Europeisk fotboll styr oljemiljarder från fundamentalistiska diktaturer i Mellanöstern lagens framgångar. Hur ska ett lag från Allsvenskan någonsin kunna konkurrera med lag som omsätter 500 gånger mer än Malmö FF’s hela trupp, bara på en spelare?
- I NBA då, bidrar alla lag med 50 % av sina intäkter till de mindre lagen för att hålla dem finansiellt stabila. I Europeisk fotboll roffar en liten grupp lag åt sig alla TV pengar och sponsoravtal medan lagen under dem altid hamnar efter.
- I NBA får de sista lagen på sin höjd skämmas. Till nästa år får lagen som inte kom till slutspel dra lott om vem som ska få de bästa spelarna från college. I Europeisk fotboll är det ofta katastrof om ditt lag åker ur högsta ligan. Laget förlorar då sponsoravtal, publik och tv-pengar.
- I NBA bytas spelare mot spelare eller framtida collegestjärnor. I vissa fall förekommer mindre summor pengar. Det finns ett lönetak som alla lag måste hålla sig under. I fotbollen kan laget med störst bankkonto rensa marknaden på de bästa spelarna och för alltid låta andra lag ta vad som finns kvar.
- Basketligan är indelad i Eastern och Western conference där de bästa åtta lagen kvalificerar sig till slutspel vilket gör att fler lag har chansen att vinna eller komma vidare. I Europeisk fotboll är det i många ligor samma klubbar år efter år som vinner.
Även om det finns en del fördelar med detta sätt att fördela talang och framgång, måste dock säga att jag föredrar europeisk läktarkultur framför det dyra cirkusarrangemanget som amerikansk proffsidrott är. Redan efter ungefär halva matchen jag bevittnade mellan New York Knicks och Milwaukee Bucks i Madison Square Garden ahde jag tröttnat och ville därifrån. Allt, från början till slut, kändes som ett skådespel av absurda dimensioner. Att amerikaner kan ge en bra show visste jag redan. På planen spelar 10 svarta män, de flesta uppvuxna i extrem fattigdom. På läktarna, en förmögen vit medelklass. De flesta av dem inte där för att de är stora entusiaster av basket eller någon form av tillhörande läktarkultur utan för att det är ett spektakel. Lite som en rockkoncert eller en cirkus. När det blir paus i spelet dundrar öronbedövande musik igång med tillhörande filmssnuttar på megaskärmen i taket. 50 Cent och någon regissör som jag borde känna till är aktuella med nya album och filmer och ska marknadsföras. Före matchen undrade jag vem i hela världen som hade råd med att betala 3000 dollar för två timmars underhållning. När jag såg dem göra ärevarvet på basketplanen med tillhörande musik och film visste jag. Publiken var klädda som om de skulle vidare på kvällen och verkade mer intresserade att att synas på storbildsskärmen än av matchen i sig. Var är de fanatiska supportrarna som lägger all sin tid på tifo och bortaresor? Var är klacken? Var är sångerna?
Martin Sjöbeck 